Although literary critics in Sweden are not unanimous on the existence of sufficient grounds to include Balakirev’s Dream in the portrait gallery of composers (Haydn, Grieg, Schubert, Wagner and Liszt) which Tranströmer created over the years, I personally believe that the poem is an inseparable part of his collection of suggestive internal images whose features are far from seeking specific external resemblance, as they implicitly recreate crucial moments of the life and work of their ”models” depicted through their attitude to their own art as ”an  utopian phase of freedom”, according to the poet’s definition of music. As in An artist in the North (En konstnär i norr) where a movement is made out of the personal drama – the ageing composer’s creative block – to the mysterious link between Grieg’s inner struggle with  the inspiration coming to him like “a strangely seeping light direct from trolldom”:

”Scenen är alltså den höga vestlandsnaturen där Grieg sökte räddning i improduktiva perioder. ”Ind i Fjeldet, ind i Fjeldet! Kun der er Helsebod”, lyder ett berömt brevställe. ”Jeg traenger Ro, koncentreret Ro”, är ett annat yttrande från kompositören som behövde fjällvärlden. Diktens skavande trånga arbetsstuga på de branta sluttningarna fångar in båda kraven. Men dessa sluttningar “tiger för det mesta”. “Det finns ingen passage”, heter det med syftning både på fjällsidan och på produktionsproblematiken. Det finns däremot ”en lycka som öppnas ibland/ och ett märkvärdigt sipprande ljus direkt från trollen”. De glesa tillfällena av inspiration visualiseras med en naturmytisk hemlighetsfullhet som harmonierar med tillflykten ”ind i Fjeldet”, den griegska folkvisesfären - och platsens namn, Troldhaugen.